Kurt Larsson

En februarihälsning från Salta, Argentina
 
Hola!
Här kommer en "sommarhälsning" från oss i Salta, norra Argentina. Sommaren räknas här från 20/12 - 20/3. Skolorna stängs någon vecka före jul och öppnas igen i början av mars. Många argentinare tar också ut semester under denna period. Normalt har man betydligt kortare semester än i Sverige. Två veckor verkar vara standard. Under denna period är det oftast väldigt varmt med mycket åskoväder. Vissa dagar kan det regna riktigt häftigt vilket kan ställa till med problem som t.ex. översvämningar och ras. 
 
Bilderna ovan är från en vacker idyll ganska nära där vi bor, 13 km. Salta är omgivet av höga berg som hör till bergskedjan Anderna. De lägsta bergen (även de höga i jmf med svenska mått) är täckta av skog. Högre upp är bergen kala och när det är lite kyligare så faller nederbörden där som snö. 
Naturen är mycket vacker i bergen och full av liv. T.ex. antal fågelarter i Argentina är ca 1 000. Dock finns inte alla här i Salta. Argentina är ju till ytan 6 ggr större än Sverige och har allt i naturväg från djungel till öken, stora odlade områden, hav, höga bergsmassiv och polarområden längst i söder. I fågelväg finns allt från Kolibrier, Papegojor, Nandu (Sydamerikansk struts),Tucaner till Kondorer i bergen och Pingviner längst i söder. När det gäller däggdjur så finns det exempelvis Lamadjur,  Myrslok, Bälta, Puma och Jaguar. Även en art av Björn, Kragbjörnen finns på vissa håll. Ormar och insekter finns det gott om t.ex. den stora spindeln Tarantula. Kajmaner finns också i floderna (en slags krokodil). 
 
Mycket förändringar är på gång i verksamheten där vi är involverade. Församlingen har köpt ett tomt och en lokal för att renovera och göra om till kyrka. Tanken är att på sikt även husera verksamheten som bedrivs på Centret i denna byggnad. (Vi äger ju inte byggnaden själva som vi har Centret på. Även nuvarande kyrolokal är en lånad lokal). Vi vill se familjer och enskilda som är drabbade av missbruk  kunna komma och få hjälp. Vi är naturligtvis begränsade pga att vi inte i nuläget kan ta emot människor som vill bort från gatan och få ett boende. Drömmen vore att få se ungdomar kunna lämna  sitt gamla sammanhang och få rehabilitering på en plats där de kan bo under en längre period. Men där är vi ännu inte.
 
I nuläget (även om det är på lågfart just nu pga semesterperioden) så finns det några olika grupper som möter ungdomar och familjer för samtal, rådgivning och förbön. Vissa får även genom dessa grupper kontakt med vår församling. Människor kommer till kyrkan och kan genom den hjälp de får gå vidare i livet.  
 
Jag själv, tillsammans med min fru Vicky, räknar med att komma till Sverige den 22/5. Min arbetsperiod här avslutas under våren. Sedan vet vi inte så mycket mer. Väntar på att få mitt uppehållstillstånd klart här i Argentina. Vicky ska även söka för Sverige. Berorende på utvecklingen av vårt Center här i Salta så kan nog framtiden innebära perioder både i Argentina och i Sverige. 
 
Jag själv besökte Sverige över jul och nyår. Känns många gånger svårt att bo så långt ifrån mina barn. Sedan så har jag ju blivit farafar också vilket gjorde det extra angeläget att få åka hem och besöka barnen  + mina syskon och deras familjer. Ville även besöka Lövnäs i Dalarna en gång till medan vi hade huset kvar (föräldrahemmet). Det är nu sålt vilket känns ganska vemodigt men samtidigt skönt. Det är ju inte så lätt att ha ett hus så långt bort (långt bort även då man bor i södra Sverige). Det måste ju underhållas och det blir nya kostnader hela tiden. Det är nu sålt till två familjer från Stockholm som ska använda det som fritidshus.
 
Detta var några korta glimtar från mitt liv och delvis Vickys också.
 
Med önskan om allt gott och Guds rika välsignelse!
 
Kurt o Vicky
En Adventshälsning från Argentina
 
Hej!
Här kommer en Adventshälsning till Er alla från oss här i Salta, Argentina! 
Tiden går så fort så man hinner inte riktigt med. Fattar inte riktigt vart åren tar vägen. Fyllde ju faktiskt 58 i oktober. Har också redan bott här i Salta under 2 år. Titulerar mig även numera som farfar vilket gör känslan av åldrande ännu mera påtagligt. (Min äldste son Rickard fick en dotter i slutet av september). Åldrandet visar sig rent praktiskt på olika sätt bl.a. i hur man blir bemött av människor man möter. T.ex. så erbjuder sig yngre människor sin sittplats i bussen när jag stiger på om det är fullsatt. (MIn fru säger att det beror på min hårfärg). Men det handlar nog bara om att försöka gilla läget och se att det finns många fördelar med att bli äldre. Jag får känna mig trött, kan med gott samvete vila middag, behöver inte ha de senaste modet vad gäller kläder osv. Listan skulle kunna göras lång. 
Någon gång under försommaren räknar vi med att komma till Sverige båda två. (Jag är själv hemma och hälsar på under jul och nyår). Min tjänst i Salta avslutas alltså under våren 2019. Sedan vet vi inte så mycket om framtiden. Jag håller på med min ansökan om uppehållstillstånd i Argentina vilket skulle underlätta betydligt när det gäller min vistelse här. Som det varit tidigare så måste jag lämna landet var tredje månad för att få en stämpel i passet. Senast jag gjorde det (vi reste till Bolivia) så blev det problem vid tillbakaresan vid gränskontrollen till Argentina. Gränspolisen menade att jag inte är turist utan bor i Argentina och ska därför söka uppehållstillstånd i landet. Vilket de ju egentligen har helt rätt i. Så i nuläget hoppas jag att det ska lösa sig med uppehållstillstånd, senast under februari månad. 
En dröm som vi har är att få se människor bli hjälpta ut ur drogmissbruk och annat destruktivt beteende. Samlingarna på Centret har precis kommit igång (efter den stora renoveringen av byggnaden) men vi vet inte riktigt hur framtiden ser ut. Många människor och familjer är drabbade av drogmissbruket vilket leder till trasiga familjer, hälsoproblem, våld, kriminalitet etc. Det skulle behövas betydligt mera insatser för att fylla behoven som finns. T.ex. så är behoven av rehabiliteringscenter stort. Vi har i nuläget ingen möjlighet att erbjuda boende eller profesionell rehabilitering utan vi fungerar mest som ett rådgivande Center där vi får samtala, be för människor och erbjuda stöttning, fast i en begränsad skala. Vi har även vår församling som vi kan slussa in människor i, vilket naturligtvis är en stor fördel. Men många av de vi möter som sitter fast i ett drogberoende skulle behöva komma bort från sin vardag och erbjudas hjälp och behandling. Detta är ett stort behov som ni gärna får vara med och be till Gud för. Vi vet att människor kan bli förändrade och få ett annat liv. Men i många fall krävs det att dessa personer får komma in i ett helt nytt sammanhang där de kan bryta med den gamla tillvaron. Ett drastiskt miljöombyte. En sak jag sett under dessa två år i Salta är hur oerhört destruktivt drogberoendet är, inte bara för enskilda människor utan för hela familjen och släkten. Missbrukaren lever bara för dagen och alla pengar går till droger. Hittar man inget jobb så stjäl man, även från de som står en närmast. Så livet går ut på att skaffa pengar för att köpa droger. Sedan finns de som livnär sig på andras missbruk, de som säljer droger. De finns lite överallt och är nödvändigtvis inte själva missbrukare. De kan även ha positioner i samhället. Börjar man att röra i detta så blir det riktigt komplicerat. Då ger man sig in i ett minfält. 
Ja, det var lite funderingar när det gäller åldrande, framtiden och missbruksproblematiken. 
Med dessa rader vill jag och min fru Vicky önska Er alla en riktigt GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 
Med önskan om GUDS VÄLSIGNELSE!
Kurt o Vicky
 
Augusti hälsningar från Argentina
Det nyrenoverade Centret 
 
Hola! 
Här kommer en liten hälsning från Salta, Argentina. 
Allt är väl med mig. Hoppas ni alla har det bra också. I Sverige är det sensommar vilket är en härlig tid. Även om det går mot hösten. Här i Argentina är det, som ni säkert vet tvärtom. Just nu vinter, men det går mot vår. Det har varit riktigt kallt under vissa nätter, särskilt i juli månad. Med kallt menar jag runt 0 grader. I nuläget är det soligt och varmt mitt på dagen men lite småkallt på kvällen och natten. 
Har hunnit med ganska mycket sedan jag skrev senast på min blogg. Jag och min fru, Vicky  har varit på bröllopsresa till de fantastiska vattenfallen Iguazo, som ligger på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Även Paraguay ligger nära så det är egentligen tre länder som möts där. Jag publicerade några bilder tidigare på fb från den resan. 
 
På bilden ovan så kan ni se hur Rehabiliteringscentret ser ut idag efter myndigheternas renovering. De har gjort ett gediget arbete  både invändigt och utvändigt. Vi som organisation har tillgång till ett par rum som vi kan använda som vi önskar. Myndigheterna gav oss nycklar för ett par veckor sedan. Vi får även använda bakgården, där vi sedan tidigare har ett tält uppsatt, för div praktiskt arbete som exempelvis snickeri och arbete med mosaik. Däremot vet vi inte exakt hur det blir med platsen där tältet står idag pga att myndigheterna vill använda bakgården till annat som exempelvis fotbollsplan. 
Vi har även en Secondhand som är öppen ibland. Där säljer vi saker som vi samlar in till förmån för vårt arbete i Centret men även i församlingen . Vi fick bidrag från Sverige till att köpa en lastbil som vi kan använda för att hämta saker men även för att köra ut saker och ha försäljning på andra platser. 
Ju längre jag bor här ju mer inblick får jag i situationen när det gäller missbruksproblematiken. Det finns knappast någon familj som inte är drabbad på något sätt. Massor med ungdomar brukar droger och det präglar naturligtvis hela samhället. Exempelvis kriminaliteten. Där jag bor så går jag inte gärna ut själv och absolut inte själv när det är mörkt. I centrum av stan är det lite annorlunda pga den höga polisiära närvaron. (där jag tidigare bodde ). 
Sedan slås man av hur fina områden det finns här. Själva blandningen av fattigt och rikt i samma stad. Ibland i samma kvarter. Är nog ganska typiskt för Latinamerika i stort. 
Förra veckan var det omröstning angående ja eller nej till fri abort. Nej sidan vann. Är intressant att se folkets engagemang här. Argentina är, som jag ser det relativt sekulariserat men både katolska kyrkan och de evangeliska kyrkorna ville ett nej. I Sverige har ju detta en fråga som man inte ens får diskutera eller knappt nämna. Här kan exempelvis journalister ifrågasätta rätten till abort och pressa en abortförespråkare med argument angående om fostret är ett liv eller inte. 
Naturligtvis är frågan komplicerad många gånger pga faran med illegala aborter men jag tycker Sverige många gånger är väldigt trångsynt när det gäller många frågor som har med etik och moral att göra. Man får bara ha en åsikt annars är man en religiös fanatiker.
Detta var några personliga reflektioner kring en fråga som jag anser att vi måste kunna samtala om även i Sverige utan att bygga skyttegravar. 
 
Med dessa tankar och ord vill jag önska Er alla allt gott och Guds rika välsignelse. 
 
/Kurt