Kurt Larsson

En Adventshälsning från Argentina
 
Hej!
Här kommer en Adventshälsning till Er alla från oss här i Salta, Argentina! 
Tiden går så fort så man hinner inte riktigt med. Fattar inte riktigt vart åren tar vägen. Fyllde ju faktiskt 58 i oktober. Har också redan bott här i Salta under 2 år. Titulerar mig även numera som farfar vilket gör känslan av åldrande ännu mera påtagligt. (Min äldste son Rickard fick en dotter i slutet av september). Åldrandet visar sig rent praktiskt på olika sätt bl.a. i hur man blir bemött av människor man möter. T.ex. så erbjuder sig yngre människor sin sittplats i bussen när jag stiger på om det är fullsatt. (MIn fru säger att det beror på min hårfärg). Men det handlar nog bara om att försöka gilla läget och se att det finns många fördelar med att bli äldre. Jag får känna mig trött, kan med gott samvete vila middag, behöver inte ha de senaste modet vad gäller kläder osv. Listan skulle kunna göras lång. 
Någon gång under försommaren räknar vi med att komma till Sverige båda två. (Jag är själv hemma och hälsar på under jul och nyår). Min tjänst i Salta avslutas alltså under våren 2019. Sedan vet vi inte så mycket om framtiden. Jag håller på med min ansökan om uppehållstillstånd i Argentina vilket skulle underlätta betydligt när det gäller min vistelse här. Som det varit tidigare så måste jag lämna landet var tredje månad för att få en stämpel i passet. Senast jag gjorde det (vi reste till Bolivia) så blev det problem vid tillbakaresan vid gränskontrollen till Argentina. Gränspolisen menade att jag inte är turist utan bor i Argentina och ska därför söka uppehållstillstånd i landet. Vilket de ju egentligen har helt rätt i. Så i nuläget hoppas jag att det ska lösa sig med uppehållstillstånd, senast under februari månad. 
En dröm som vi har är att få se människor bli hjälpta ut ur drogmissbruk och annat destruktivt beteende. Samlingarna på Centret har precis kommit igång (efter den stora renoveringen av byggnaden) men vi vet inte riktigt hur framtiden ser ut. Många människor och familjer är drabbade av drogmissbruket vilket leder till trasiga familjer, hälsoproblem, våld, kriminalitet etc. Det skulle behövas betydligt mera insatser för att fylla behoven som finns. T.ex. så är behoven av rehabiliteringscenter stort. Vi har i nuläget ingen möjlighet att erbjuda boende eller profesionell rehabilitering utan vi fungerar mest som ett rådgivande Center där vi får samtala, be för människor och erbjuda stöttning, fast i en begränsad skala. Vi har även vår församling som vi kan slussa in människor i, vilket naturligtvis är en stor fördel. Men många av de vi möter som sitter fast i ett drogberoende skulle behöva komma bort från sin vardag och erbjudas hjälp och behandling. Detta är ett stort behov som ni gärna får vara med och be till Gud för. Vi vet att människor kan bli förändrade och få ett annat liv. Men i många fall krävs det att dessa personer får komma in i ett helt nytt sammanhang där de kan bryta med den gamla tillvaron. Ett drastiskt miljöombyte. En sak jag sett under dessa två år i Salta är hur oerhört destruktivt drogberoendet är, inte bara för enskilda människor utan för hela familjen och släkten. Missbrukaren lever bara för dagen och alla pengar går till droger. Hittar man inget jobb så stjäl man, även från de som står en närmast. Så livet går ut på att skaffa pengar för att köpa droger. Sedan finns de som livnär sig på andras missbruk, de som säljer droger. De finns lite överallt och är nödvändigtvis inte själva missbrukare. De kan även ha positioner i samhället. Börjar man att röra i detta så blir det riktigt komplicerat. Då ger man sig in i ett minfält. 
Ja, det var lite funderingar när det gäller åldrande, framtiden och missbruksproblematiken. 
Med dessa rader vill jag och min fru Vicky önska Er alla en riktigt GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR! 
Med önskan om GUDS VÄLSIGNELSE!
Kurt o Vicky
 
Augusti hälsningar från Argentina
Det nyrenoverade Centret 
 
Hola! 
Här kommer en liten hälsning från Salta, Argentina. 
Allt är väl med mig. Hoppas ni alla har det bra också. I Sverige är det sensommar vilket är en härlig tid. Även om det går mot hösten. Här i Argentina är det, som ni säkert vet tvärtom. Just nu vinter, men det går mot vår. Det har varit riktigt kallt under vissa nätter, särskilt i juli månad. Med kallt menar jag runt 0 grader. I nuläget är det soligt och varmt mitt på dagen men lite småkallt på kvällen och natten. 
Har hunnit med ganska mycket sedan jag skrev senast på min blogg. Jag och min fru, Vicky  har varit på bröllopsresa till de fantastiska vattenfallen Iguazo, som ligger på gränsen mellan Argentina och Brasilien. Även Paraguay ligger nära så det är egentligen tre länder som möts där. Jag publicerade några bilder tidigare på fb från den resan. 
 
På bilden ovan så kan ni se hur Rehabiliteringscentret ser ut idag efter myndigheternas renovering. De har gjort ett gediget arbete  både invändigt och utvändigt. Vi som organisation har tillgång till ett par rum som vi kan använda som vi önskar. Myndigheterna gav oss nycklar för ett par veckor sedan. Vi får även använda bakgården, där vi sedan tidigare har ett tält uppsatt, för div praktiskt arbete som exempelvis snickeri och arbete med mosaik. Däremot vet vi inte exakt hur det blir med platsen där tältet står idag pga att myndigheterna vill använda bakgården till annat som exempelvis fotbollsplan. 
Vi har även en Secondhand som är öppen ibland. Där säljer vi saker som vi samlar in till förmån för vårt arbete i Centret men även i församlingen . Vi fick bidrag från Sverige till att köpa en lastbil som vi kan använda för att hämta saker men även för att köra ut saker och ha försäljning på andra platser. 
Ju längre jag bor här ju mer inblick får jag i situationen när det gäller missbruksproblematiken. Det finns knappast någon familj som inte är drabbad på något sätt. Massor med ungdomar brukar droger och det präglar naturligtvis hela samhället. Exempelvis kriminaliteten. Där jag bor så går jag inte gärna ut själv och absolut inte själv när det är mörkt. I centrum av stan är det lite annorlunda pga den höga polisiära närvaron. (där jag tidigare bodde ). 
Sedan slås man av hur fina områden det finns här. Själva blandningen av fattigt och rikt i samma stad. Ibland i samma kvarter. Är nog ganska typiskt för Latinamerika i stort. 
Förra veckan var det omröstning angående ja eller nej till fri abort. Nej sidan vann. Är intressant att se folkets engagemang här. Argentina är, som jag ser det relativt sekulariserat men både katolska kyrkan och de evangeliska kyrkorna ville ett nej. I Sverige har ju detta en fråga som man inte ens får diskutera eller knappt nämna. Här kan exempelvis journalister ifrågasätta rätten till abort och pressa en abortförespråkare med argument angående om fostret är ett liv eller inte. 
Naturligtvis är frågan komplicerad många gånger pga faran med illegala aborter men jag tycker Sverige många gånger är väldigt trångsynt när det gäller många frågor som har med etik och moral att göra. Man får bara ha en åsikt annars är man en religiös fanatiker.
Detta var några personliga reflektioner kring en fråga som jag anser att vi måste kunna samtala om även i Sverige utan att bygga skyttegravar. 
 
Med dessa tankar och ord vill jag önska Er alla allt gott och Guds rika välsignelse. 
 
/Kurt 
 
Hälsningar från Salta, Argentina
Hej! 
Skickar här en hälsning från Salta.Bilden är tagen i närheten av där jag bor. Omgivningen lämpar sig väl för lite strövtåg ibland. Här går det mot vinter vilket märks på temperaturen. ....lite mer svensk sommar nu så här på senhösten. 
Hoppas allt är väl med Er alla. Försöker hålla mig uppdaterad med vad som händer hemma i Sverige. Sporten är en viktig sak: Både glädje och sorg ...Leksand är sorgeämnet. Hockey VM pågår i skrivandets stund och det verkar ju ganska ok. Fotbolls VM drar också igång snart och det märks här i Argentina. Kul att Sverige är med : men ärligt talat. ...har dom någon chans att ens kunna rubba något annat lag i sin grupp. Jag är nog ganska pessimistisk här. Jag hoppades på en Zlatan i form....Vi behöver någon /några storstjärnor i laget om vi ska lyckas med det där lilla extra i ett stort mästerskap. Lite kul är att här i det fotbollstokiga Argentina är Zlatan en storstjärna. Alla vet vem han är. Lite kul för mig som svensk med stort fotbollsintresse. 
Världsläget är det inte så lätt att sia om men visst lever vi i en allvarlig tid. Läser mycket svensk media, kanske pga lathet. Lite lättare med språket. Höll andan ett tag när Trump och Nordkoreas ledning hotade varandra som mest. Även kriget i Syrien berör. Naturligtvis också situationen i Israel. Vad som händer i Sverige känns också viktigt. Flyktingsituationen exempelvis är en stor utmaning. Här tänker jag på att vi européer måste vara generösa. (Inte naiva som vi ofta varit. ...men vi behöver ha hjärta för människor som har det svårt ). Jobbade med ensamkommande ungdomar från Afghanistan innan jag åkte hit till Argentina och det lärde mig mycket. Man behöver lära känna människor personligt för att förstå deras livssituation. Varje människa är även unik och vi behöver bemöta den enskilda människan i just hennes situation. 
Det senare tar jag med mig hit till Sydamerika också. Det är lätt att generalisera men varje individ har sitt livsöde. Varje individ är också älskad av Gud och skapad till hans avbild. Det är också nyttigt att själv få känna av livet som "invandrare ". Det är lätt att identifiera sig med utanförskapet som många flyktingar känner när man själv lever i en annan kultur. Språket är en viktig bit där jag ibland upplever väldig frustration pga att jag inte kan uttrycka mig och förklara mig på ett tillfredsställande sätt. Ändå har jag tagit detta steg att flytta hit under ett par år helt frivilligt. Jag har även haft tid för att kunna förbereda mig innan. Ändå är språk och kultur så svårt att anpassa sig till. Tänk då alla flyktingar som kommer exempelvis till Sverige nästan helt oförberedda och med fruktansvärda trauman i bagaget. Tycker att det är tydligt att det blivit en tuffare atmosfär hemma i Sverige vilket märks inte minst inom politiken. Detta var några personliga reflektioner från mig här på andra sidan jordklotet.
Här i Salta rullar livet vidare. Som jag skrivit tidigare så flyttade jag efter vårt bröllop till det hus som min fru Vicky äger. Vi har byggt till lite under sista tiden. Inga dramatiska tillbyggen men ändå gjort lite förändringar. Fick förlängt visum i 3 månader till genom att betala en avgift till Migraciones. Så vår bröllopsresa blev uppskjuten. Åker i slutet av juni en vecka till Brasilien om allt går om vi tänkt. Behöver ju lämna landet var tredje månad pga förlängt visum. 
I dagarna har Rehabiliteringscentret blivit färdigt så vi väntar på själva invigningen. Renoveringen av byggnaden har tagit mycket längre tid än det var sagt men det blir väldigt fint. Vi fortsätter att arbeta med personliga kontakter med människor med sociala problem men hoppas även snart få komma igång på Centret tillsammans med myndigheterna. Behoven är stora och det känns som att det man gör är bara en droppe i havet. Vi jobbar mera med kontaktverksamhet och samtal än direkt rehabilitering. Det senare kräver oerhört mycket och de resurserna har vi inte i nuläget. Däremot så slussas människor in i vår kyrka/församling genom kontakterna som tas. Där finns det människor som fångar upp de som är nya och som har behov. Här finns möjligheter till att få rådgivning, gemenskap och inte minst förböner. 
Till sist vill jag önska Er all allt gott och det största av allt. ..nämligen GUDS VÄLSIGNELSE 
Saludos de Salta, Argentina