Hej!
Här kommer en Adventshälsning till Er alla från oss här i Salta, Argentina!
Tiden går så fort så man hinner inte riktigt med. Fattar inte riktigt vart åren tar vägen. Fyllde ju faktiskt 58 i oktober. Har också redan bott här i Salta under 2 år. Titulerar mig även numera som farfar vilket gör känslan av åldrande ännu mera påtagligt. (Min äldste son Rickard fick en dotter i slutet av september). Åldrandet visar sig rent praktiskt på olika sätt bl.a. i hur man blir bemött av människor man möter. T.ex. så erbjuder sig yngre människor sin sittplats i bussen när jag stiger på om det är fullsatt. (MIn fru säger att det beror på min hårfärg). Men det handlar nog bara om att försöka gilla läget och se att det finns många fördelar med att bli äldre. Jag får känna mig trött, kan med gott samvete vila middag, behöver inte ha de senaste modet vad gäller kläder osv. Listan skulle kunna göras lång.
Någon gång under försommaren räknar vi med att komma till Sverige båda två. (Jag är själv hemma och hälsar på under jul och nyår). Min tjänst i Salta avslutas alltså under våren 2019. Sedan vet vi inte så mycket om framtiden. Jag håller på med min ansökan om uppehållstillstånd i Argentina vilket skulle underlätta betydligt när det gäller min vistelse här. Som det varit tidigare så måste jag lämna landet var tredje månad för att få en stämpel i passet. Senast jag gjorde det (vi reste till Bolivia) så blev det problem vid tillbakaresan vid gränskontrollen till Argentina. Gränspolisen menade att jag inte är turist utan bor i Argentina och ska därför söka uppehållstillstånd i landet. Vilket de ju egentligen har helt rätt i. Så i nuläget hoppas jag att det ska lösa sig med uppehållstillstånd, senast under februari månad.
En dröm som vi har är att få se människor bli hjälpta ut ur drogmissbruk och annat destruktivt beteende. Samlingarna på Centret har precis kommit igång (efter den stora renoveringen av byggnaden) men vi vet inte riktigt hur framtiden ser ut. Många människor och familjer är drabbade av drogmissbruket vilket leder till trasiga familjer, hälsoproblem, våld, kriminalitet etc. Det skulle behövas betydligt mera insatser för att fylla behoven som finns. T.ex. så är behoven av rehabiliteringscenter stort. Vi har i nuläget ingen möjlighet att erbjuda boende eller profesionell rehabilitering utan vi fungerar mest som ett rådgivande Center där vi får samtala, be för människor och erbjuda stöttning, fast i en begränsad skala. Vi har även vår församling som vi kan slussa in människor i, vilket naturligtvis är en stor fördel. Men många av de vi möter som sitter fast i ett drogberoende skulle behöva komma bort från sin vardag och erbjudas hjälp och behandling. Detta är ett stort behov som ni gärna får vara med och be till Gud för. Vi vet att människor kan bli förändrade och få ett annat liv. Men i många fall krävs det att dessa personer får komma in i ett helt nytt sammanhang där de kan bryta med den gamla tillvaron. Ett drastiskt miljöombyte. En sak jag sett under dessa två år i Salta är hur oerhört destruktivt drogberoendet är, inte bara för enskilda människor utan för hela familjen och släkten. Missbrukaren lever bara för dagen och alla pengar går till droger. Hittar man inget jobb så stjäl man, även från de som står en närmast. Så livet går ut på att skaffa pengar för att köpa droger. Sedan finns de som livnär sig på andras missbruk, de som säljer droger. De finns lite överallt och är nödvändigtvis inte själva missbrukare. De kan även ha positioner i samhället. Börjar man att röra i detta så blir det riktigt komplicerat. Då ger man sig in i ett minfält.
Ja, det var lite funderingar när det gäller åldrande, framtiden och missbruksproblematiken.
Med dessa rader vill jag och min fru Vicky önska Er alla en riktigt GOD JUL och ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Med önskan om GUDS VÄLSIGNELSE!
Kurt o Vicky
0 kommentar(er)
